Tack...

Hola !

Tänkte nu var det dags att ta ut huvudet ur skåpet och skärpa sig lite... Har tagit ett Rejält snack med min kära vän Dennis... Fick en ordentlig utskällning av honom för jag börjar glömma bort mina vänner igen. Jag försvinner som vanligt och hör inte av mig på flera dagar ibland månader. Det är inte ok, enligt honom.

Men till mitt försvar svarade jag att vi hörs av på FB ibland jööh... ?! Men vad är FB när man kan ringa. Vad är FB när man kan ta sin tid och hälsa på dom som bryr sig om en...

Min kloka vän. Han kanske verkar mest en flum-boy. Men hans hjärta sitter där det ska sitta... Har sagt för länge nu att jag ska åka ner och hälsa på han och dom andra galningarna. Men det har aldrig blivit av. Och jag skäms över det... Han fick mig att skämmas över det.

" Kärlek är inte allt när du har vänner som bryr sig om dig "

Hur jag kunde vända dom ryggen till är underligt... Men jag "gömde" mig i två år för att försöka "hitta" mig själv. Försöka komma på vad jag vill få ut ur livet. Jag behövde verkligen tid för mig själv... Men jag glömde aldrig bort er...

Men nu är man nere igen, i the south... Och jag saknar er. Saknar våra galna nätter. Haha saknar våra galna tider tillsammans. Kom ihåg en gång när jag och Chrille bara softade hemma hos honom och Linus ringde och bad oss komma över. Vi bara tittade på varandra - orkar vi ? Ska vi ? Bara jaa ! Vi drar...

Precis när vi kom ut så började det spö regna. Och där gick vi och skulle till andra ändan av byn liksom... Kanske inget märkvärdigt men vi hade så kul på vägen ditt. ^^

Eller när vi alla åkte till Kivik marknad för 3 år sedan... Chrille var full som vanligt (hehe) och jag hade precis druckit lite med. Vi var på väg hem och Chrille var busig som vanligt och började jaga mig... (!) Försökte springa ifrån honom och tro inte jag fäller mig själv och skrapar upp bägge knäna... xD That´s me. Så typiskt mig... Haha tappade mina solglasögon, såg ett par killar välta över en husvagn, blev av med vår skjuts, spelade SOAD. Sjuka tider...

Såå under sommaren hade jag fin, fina blåmärken på mina knän. Det såg helt fucked up ut... Saknar lite vår period med en kompis med... " We ride together, we die together." Det försvann... Men hon har det bra, jag har det bra. Allt är bra.

Miss it... Men livet går vidare. Och om jag ska vara ärlig så tror jag vi alla håller på att växa upp lite. Det märks. Vi kan inte föralltid la-la rundor. xD Men vi är fria själar. Vilket jag gillade.