Movie - The Believer

Ser just nu på en film som heter The Believer. Tror jag har sett den innan för många år sedan. Handlar om en kille som är nynazist och man får en klar insyn att han hatar judar. Men det som är så bra med filmen är att man ser Danny då, som en väldigt omogen person. En omogen och vilsen kille. Han går runt och säger att han hatar judar för att dom är judar. Han är en bra talare och han är smart. Men det räcker inte alltid med fina ord för att det ska hålla. Och så klart bär Danny på en stor hemlighet...

--------------------

Den är helt ok filmen. Och den säger klart och tydligt att man ska vara stolt över den man är. Vart man än kommer ifrån eller vilken religion man än har. Om du inte är sann mot dig själv kommer du alltid att känna dig vilsen.

Det är väldigt viktigt att förstå att alla har rätt till sina egna åsikter. Och alla borde respektera andras åsikter även fast du inte alltid håller med. Du kan respektera men du måste inte alltid hålla med.

Bara för att du misstycker någon annans åsikt ger inte dig rätt att handla fel. It goes both ways. Man som människa har alltid rätt att tycka vad man vill. Men så länge ingen kommer till skada och att du utgör något farligt för att du ska få din princip igenom. Det är aldrig värt att göra någon annan illa för vad du tycker eller tror på. Vi har en fri vilja. Men vi har ingen rätt att göra andra illa.

Jag tror starkt på att folk kan ändras. Och med rätt information och fakta samt med rätt tankevilje kan man utfärda goda saker här i världen... Istället för att dra ner den.

Men ibland tror jag också att folk bara söker efter ursäkter för att hata. Vi söker alltid efter någon syndabock. Vi måste alltid ha något att skylla över allt på. Och ibland är vi så trögfattade och tjockskallade att vi drar alla över en kam. Jag vet inte vad som är mer tragiskt... Att vi väljer att fortsätta hata eller att vi väljer att blunda.

Rasism finns överallt fortfarande. Även fast vi har kommit en liten bit på vägen så finns fortfarande fördomar kvar. Te.x. på många uteställen här i Stockholm är svarta människor portade. Hade inte förvånat mig om det finns ställen där dom inte släpper in homosexuella heller. Vi ska leva i ett fritt och öppet land. Men det är bara på ytan. Skrapar man lite till och lite mer så döljer sig all skit där under.

Och på något sätt känns det som vi är tillbaka på ruta ett. All den här haten bland oss människor tycks aldrig ta slut. Och det får mig ledsen. För jag blir trött på hur vi behandlar varandra.