Pause från all musik just nu. Fan, på sista tiden har det bara blivit massa MV. Började läsa en väns blogg och hon har ju inte alls som min ! O_o Haha. Hon har så man ska ha det. Skriver om sin vardag. Lägger upp bilder osv. I början var det tänkt att jag bara skulle bara ha bloggen till att skriva av mig. Men musiken förklarar så mycket bättre vad jag känner, än vad jag någonsin kan skriva... Det känns så iaf just nu.
Kanske för jag tänker för mycket. Om jag hade försökt skriva ner allt som jag gick runt och tänkte på, hade allt bara blivit en sörja. Var en gång i tiden då jag faktiskt var bra på att skriva. Men nu. Jag vet inte...
Jag tror det kvittar hur gammal man än blir. Så lär man nog inte känna sig sig helt och hållet. Jag hittar nya sidor hos mig fortfarande som jag inte trodde jag hade. Men med tiden växer man. Med tiden förändrats man. Livets erfarenheter skapar en. Jag tror man aldrig kan "stay the same" för livet ut...
Men jag tror man kan träna sig själv på att bli bättre på saker och ting. Första steget är : Acceptera. Acceptera hur det är. När du väl har kommit över den tröskeln så är resten lätt. Jag har lärt mig att aldrig, aldrig fästa mig för mycket vid någon. För jag vet att för eller senare kommer den personen att försvinna. Som sagt, tiden ändrar saker och ting. Människor, situationer, platser...
Jag har haft jätte många vänner som man har vuxit ifrån. Det finns människor som jag önskar att jag hade skött på ett annat sätt med. Men det är inget jag kan ändra på. Man kan bara lära sig från det. Inget är förevigt. Och för att förhindra att du ska bli sårad längre fram i tiden så ta inget för givet.
"Don't ever be scared to start all over again because it's just a new chapter in your life..."
Det är ord som fick mig att tänka efter. Tiden står aldrig stilla. Det som händer, händer alltid för en mening. Hur ont det kan göra. Så tänk alltid att det kanske inte var menat. Men ge aldrig upp och kämpa för det du tror på. Inte det jag menar. Allt är värt att kämpa för, om du tillräckligt tror på det.
Men man vet innerst inne när det inte känns rätt. Och om det är tid att gå vidare. Det som inte dödar en... Usch, låter som någon super stark kvinna. Som skiter i allt och alla. Livet går vidare ! Men det är jag inte... Jag har bara lärt mig att acceptera att det inte alltid går eller slutar som man vill... Och jag är trött på att jämnt bli sårad i slutändan. Det är inte värt att se tillbaka.
Om jag hade kunnat räkna ut åren som jag hade gråtit så hade säkert mer än mitt halva liv gått åt. Det är inte värt det. Men jag vill hitta någon som är värd allt. Det är också en sak som jag har lärt mig. Bra människor växer inte på trän. Det är som att hitta den där "rare item" i spel. Nästan omöjligt. Det tar tid... Du hittar en massa crap item som du har 99 st av men ingen rare item.
Ännu en sak som jag bara vill påstå innan jag slutar. Det är gör inte saker och ting för komplicerade. U know ? Det är oftast lättare än vad man tror. Raka spår ! ^^ Varför gå runt när man kan gå över...
Lite tankar så där på en höft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar