Som det har varit just nu har jag inte alls mått bra. Och jag förstår att det drar ner mina läsare också... För det ber jag så mycket om ursäkt... Jag ska försöka göra allt jag kan för att bli bättre. : ) Men för att ni ska kunna förstå hur jag känner så tänkte jag förklara lite...
Även fast jag säkert har vänner som bryr sig och lyssnar så kan jag inte belasta dom med allt jag känner... Dom flesta säger också att allt kommer lösa sig vilket ger en känsla att dom inte förstår. Därför drar man sig mer undan...
Tillslut känner man sig ensam. Det är lätt att fastna i tankekedjor och grubblerier när man är själv. Och det kan ge alltmer en dystrare och mörkare upplevelse som blir till en slags "sanning kring hur allt är." Man försöker komma på lösningar... Men oftast finner man inga svar på sina frågor eller det man grubblar över... Det blir som en ond cirkel...
Jag har extremt mycket känslor inom mig som jag inte alltid visar. Jag kan visa mindre än vad jag känner. Men när mina känslor inte når ut kan jag uppleva frustration och ibland ilska... Dom kan vara väldigt kraftfulla i vissa fall... Man känner en trötthet som får en bara så arg och allt känns så meningslöst...
Det är ibland väldigt svårt för mg att beskriva med ord vadd jag upplever eller känner vilket leder oftast till att jag känner mig vilse och jag kan ge upp väldigt för lätt...Men det leder också till att människor inte förstår det man känner.
Men jag har fått hjälp nu... Förhoppningsvis blir jag av med den här hopplösheten som har alltid funnits där en gång för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar